Blog Image

LL:s träningsverk

alltid bäst när jag tränar ensam

Jag bloggar om ultralöpning & klättring men framför allt om träning.

Förkyld

Mars Posted on Sat, March 19, 2011 17:19:32

Det har varit mycket tävlingsberättelse den här veckan och mycket lite träningsskriverier och det finns mer än en orsak till det. Förutom att skriva ner upplevelserna från Gran Canaria så är det så också att jag sitter här hemma i soffan och längtar. Huvudet är tungt, öronen susar, näsan är täppt och hosta skakar min kropp med ojämna mellanrum. Jag är helt enkelt förkyld. Idag är jag trots allt lite bättre än i går och det märks inte minst på att idag börjar jag känna mig lite rastlös. Igår var det helt ok att ligga för ankar och faktiskt bli uppassad. Idag känns det lite jobbigt. Fortfarande finner jag mig i mitt öde men jag börjar bli orolig. Både i huvudet och fötterna. Jag vill ut. Jag vill springa.



Punkt

Tävling Posted on Sat, March 19, 2011 10:21:53

Sammanfattning Transgrancanaria 123

Direkt efter loppet sa jag åt Krister att det var den sista tävlingen jag sprungit och det kom från hjärtat. Kanske kom känslorna utifrån det att jag aldrig någon gång under loppet kände någon glädje eller tyckte att det var kul. Inte så att det inte var fin miljö, för det var ett otroligt sceneri och jag skulle absolut inte vilja ha det ogjort. Men måhända var det förväntningarna som förstörde upplevelsen. Jag hade längtat så efter att kunna springa på foten igen, efter skadan eller ska jag säga trots skadan.

Jag jämförde också Transgrancanaria med tävlingen i alperna, CCC, där vi sprang i regn, snöblandad regn, mörker, dimma och en isande vind i princip hela tävlingen igenom. Nu tänkte jag att vi var långt söderut och skulle springa i om inte sol så åtminstone i värme. Regnet som kom i två omgångar varade sammanlagt i timmar. Jag var förberedd men ändå grymt besviken. Att jag sedan läst fel och missat att vi skulle upp på nästan 2000 meter sammanslaget med det att elevationskurvorna vi fått ut inte stämde blev som besvikelse på besvikelse. Hade jag vetat från början och kunnat ställa in mig på det hade jag sluppit bakslag. Jag blir allt som oftast även på träning trött och slut strax innan vi är hemma, oavsett längd på passet. Jag orkar det jag har föresatt mig att orka men inte mer. I sanning något jag borde träna på.

Banan i sig kändes också ganska meningslös. De 27 extra kilometrarna mot 96 km banan tillför inget mer än sträcka och höjd. Om jag skulle göra om det? Ja, faktiskt skulle jag kunna göra det. För att få en bättre resa. Kanske en bättre tid. Men jag skulle faktiskt inte rekommendera loppet. Inte 123:an men väl 96. Man behöver kanske inte alltid vara värst? Det är trots allt en fantastisk upplevelse och en galen idé att starta på sandstranden och runda den södra udden och sen korsa hela ön och komma upp vid Roque Nublo och Pico de Las Nieves och sedan gå i mål på stranden på den norra delen av ön. Det är en erfarenhet jag sent kommer att glömma och den hittills absolut jobbigaste tävlingen jag genomfört.