Sitter på trappan mitt i solen. Klockan är före halv 7 på morgonen och solen står redan högt på det alldeles klarblåa och molnfria himlavalvet. Fågelungarna piper som galningar i buskarna. Jag har några minuter efter mitt morgonpass, en mils lugn löpning, när jag kan sitta där och bara njuta av livet och tillvaron och verkligen känna hjärtat sakta ner på slagen. En stund av stilla lycka innan resten av livet pockar på uppmärksamhet.