Eller rättare sagt dagen efter dagen efter.

Att kalla det för träningspass vore tjänstefel. Men jag hade tagit mig till Mellsta parken för att springa tvÃ¥ varv pÃ¥ röda spÃ¥ret i sakta mak för genomblödningens skull. Men efter bara nÃ¥gra meter insÃ¥g jag att det inte skulle bli en lätt uppgift. Det gjorde ont. Och det gick oändligt lÃ¥ngsamt. Efter en kilometer fick jag klockren Ã¥ngest. Började svettas floder. â€Jag klarar aldrig att ta mig 1,5 kilometer till!â€

Det gjorde jag, men där gav jag mig. Det var helt enkelt för smärtsamt. Jag hoppas dock att det gjorde någon nytta. Det roliga var att jag kände mig jättepigg i kroppen och verkligen ville springa en stund till. Bara låren har hämtat sig väntar massor med härlig backträning. smiley